Med en kopp te i handen och myskläder på sitter jag och tittar på Nyhetsmorgon. Min skatt har precis somnat och sover nu sin morgonstund, jag borde passa på att städa. Det ser inte okej ut här hemma! Men jag påmindes av att njuta av stunden lite.. På nyhetsmorgon pratade de med en mamma vars ena dotter gick bort i blodcancer, livet är inte rätt det är jävligt fel när sånt händer. Hur tar man sig vidare, att tackla ett besked att man bara har tre veckor kvar med sitt barn.. Jag kan inte ens tänka den tanken, jag mår riktigt illa. Den kärlek man känner för sitt barn är en kärlek som är omöjlig att känna dess för innan. Livet är ett mirakel och Alessio är mitt. Jag kommer ta varenda andetag tillsammans med honom och skydda honom med Allt jag kan. För vissa händer det som för mig är omöjligt att förstå, för att jävla skit cancer tar dem i från världen. Eller andra sjukdomar. Jag finner inte några ord, jag är ledsen och samtidigt så glad för det fina mirakel jag skapat. Mitt liv..
