Genom förkyld är bara förnamnet på vad vi är här hemma. Tur att lilla prinsen börjar må bättre (peppar peppar), igår så sov vi större delar av dagen men när vi väl var vakna så var Alessio pigg och glad så som han alltid är. Det gjorde mig lycklig. Han gör mig lycklig hela tiden, min son. Jag kan inte sluta imponeras och hela tiden fylls jag med en så enorm kärlek. Tänk att han är min, att vi två kära personer skapat en sån underbar liten kille! Det är fantastiskt. Men ack så ont det gör i själen när han mår dåligt och är sjuk, han blev lite rosslig mot kvällen igår och jag hör på hans röst att han är hes. Men han andas bra nu så det verkar som inhalatorn har en positiv effekt. Nu ligger han här tätt intill mig och kramas. Han kallsvettas men har ingen feber, varför gör man det?
Själv kan jag inte sova. Min hals värker och näsan rinner. Istället ligger jag här och funderar på hur fantastiskt mitt liv har format sig. Jag skulle inte önska mig en annan plats än just vart jag är. Mitt liv fick en sån stor betydelse den dagen vi vart gravida och när Alessio föddes, ja då började livets mening på riktigt. Det är inte så att allt innan inte har någon som helst betydelse, det var ju allt från min barndom som formade och utvecklade mig. Men om man säger så här då, om jag på 22 år utvecklades till den jag är idag eller iaf tills då jag blev gravid. Så har utvecklingen från att jag blev gravid och tills nu utvecklat mig så mycket mer och ja allt som uppstår och händer har helt annan betydelse i dag. Jag bryr mig tex inte länge om senaste ”skvallret” eller om jag missar den där trevliga middagen, jag stressar heller inte upp mig på samma sätt för att presterar, allt som har med ytlighet irriterar mig. Vist jag kommer aldrig sluta ta hand om mig själv men jag spyr lite på ytliga personer. Som tycker det allra viktigaste är vad han eller hon har på sig. Även om jag, innan Alessio blev till visste att Jaime var mannen i mitt liv så vet jag det ännu starkare nu. Kärleken jag känner för honom är makalös och även om man i ett föräldraskap prövar sitt förhållande på så många nivåer så tvekar jag aldrig på honom eller oss. Han och Alessio är kärleken i mitt liv. Min drivkraft i livet och jag kan inte var lyckligare. Att vara mamma är det mest otroliga och spännande jag vet. Jag älskar det!
Jag ser så mycket fram emot åren vi har framför oss och för första gången någonsin tänker jag inte stressa, utan enbart njuta, för just det som jag har här och nu. Det kommer inte igen.
