Tiden ger mig stress

Jag har nog skrivit om det vid flertalet tillfällen men det hjälps inte. Hur får man vardagen att verkligen flyta på med barn och jobb och allt där i mellan? Jag har sån fruktansvärd ångest just nu överallt tid som försvinner och som jag inte har med Alessio. I veckan var det långa dagar ständigt med LIA på Demin och NK (jag har nu bytt tillbaka till Filippa K) och så ska man hämta barn vid fem halv sex för att sen laga middag och äta tillsammans. Efter det hinner man med lite lek eller bad men en alldeles för kort stund innan det är sovdags. Jag går sönder. Tanken på att någon annan hinner vara med mitt barn längre än mig är hemsk. En möjlig lösning har jag dock framför mig, jag tänker att man kan förbereda middagen på kvällen så att det egentligen bara är att värma upp när man kommer hem från jobbet, eller att man städar och fixar på kvällen. Det borde ge oss iaf en till två timmar mer?
Hur gör ni andra? Jag är så himla stressad över detta då jag faktiskt snart ska ut i arbetslivet på riktigt och då blir ju allt detta en vardag på riktigt. Jag har valt helt fel bransch kanske eller hur gör ni andra?! I helgen jobbar både jag och Jaime så Alessio sover hos farmor, det känns ju helt fel även fast jag vet att han har det bra. En sak är säker, när skolan är slut säger jag hej då till helgjobb!

Jag önskar att arbetstagarna var 6 timmar på så vis skulle dygnet blir längre. Och jag som BC kommer såklart öppna butiken varje dag så jag är hemma tidigt…

här är min solstråle en dag efter dagis, ser ni glädjen han har? För att han fick mig för sig själv en stud innan vi gick hem till vardagen..