I går gjorde jag premiär på Sats efter många månader utan träning. Min kropp har gått igenom en graviditet och förlossning och det mina vänner är träning i sig. Men igår var det 55 minuter spinning på schemat. Ett tag under passet funderade jag på att gå ut där i från, då och då inbillade jag mig att det bannemej var jobbigare än att föda barn! Men jag satt kvar på den jäkla cykeln och kämpade igenom passet. Det hade varit roligare träning om instruktören hade varit positiv och motiverande. Hon började passet med att säga att hon slår vad med oss alla om att ingen kommer fortsätta träna i april för så lite hopp hade hon på oss, sedan tyckte hon rummet skulle vara släkt för man ser ju fördärvlig ut när man tränar och det orkade hon inte se på. Inte nog med det så lurade hon alla efter en halvtimmes intervaller att vi var klara när det i själva verket var mycket kvar. Med tanke på den dåliga instruktören är jag riktigt stolt över mig själv, jag kämpade verkligen. Fast vart är träningsvärken undrar jag, jag känner bara att jag har en rumpa. Haha!
I dag har det dock inte blivit någon träning alls men jag ska göra mina magövningar som tar 15 minuter senare i kväll. Det är ett måste minst en gång om dagen och helst två.
