Alessiosmamma

Alessio måste vara världens modigaste och finaste lilla kille. Han blev väkt kl 6 i dag av att jag bökade med honom. På med Emla plåster och rena kläder.  En flaska saft fick han också och inga som helst proteseter trots att det var tre timmar innan egentligen brukar kliva upp. Vid 7 var vi på Astrid Lindgrens barnkirurgmottagning och nästan direkt fick vi ett rum på avdelningen Q83. Sköterskan vi träffade på informationsmötet kom in och visade oss till ett annat rum där Alessio fick några stick i handen där Emlan suttit. Det visade sig att han var riktigt bra bedövad så inga tårar, han underlättade verkligen för mig måste jag säga. För svårt var det för mamma att hålla tårarna tillbaka. Klockan hann bli 8 och nu blev vi skickade till operationsalen, jag fick sätta på mig Op kläder vilket Alessio redan hade på sig och så vinkade vi av pappa för att gå in i rummet.  Jag fick vara med när lugnande och bedövning sprutades in genom röret på min sons arm. Sedan sjung vi ”imse vimse spindel” och jag talade om att när han vaknar igen så ska vi äta en god frukost tillsammans. Där och då somnade min kille och jag fick gå ut ur rummet med tårarna i halsgropen. Allt kommer gå bra det vet jag och när han vaknar igen är vi vid hans sida.  Nu återstår 1-2 timmar av väntan och sedan hoppas jag få svar på många av mina frågor. Kommer detta följa med min son hela livet?

Nu ska vi ta en kaffe och försöka slappna av lite. Tack för alla lycka till hälsningar. Jag är världens stoltaste mamma till världens finaste kille!

I mammas och pappas närvaro är inget läskigt. Jag känner mig verkligen stolt över att min son är så trygg i sig och med oss.  Han är fantastisk.