Panik i huvudet

Jag har hamnat i en mindre stressbubbla och därmed är mitt största nyårslöfte på hal is. Jag skulle ju sluta stressa upp mig för allt. Fast jag vet inget annat sätt för att få saker gjorda. Skolan tar verkligen på mina krafter,  ekonomin tar kål på mig och samtidigt som jag försöker hanskas med den får jag ångest över att så mycket av min energi läggs på det, det är som om ekonomin och min son bytt plats för tillfället och så får det inte vara. Det är det som gör mig upprörd och ledsen.  Jaime försöker få mig att tänka på att det bara är en kort tid. Fast jag märker att han också blir ledsen över den brist av uppmärksamhet han får från mig. Nu i denna stund undrar jag om detta verkligen var rätt. Butiksledare behöver man inte plugga till… samtidigt är det så kort tid kvar så jag känner bara att jag helt enkelt får kämpa vidare.  Jag saknar tiden som föräldraledig sååååå mycket, jag har iaf bestämmt att nästa helg ska jag och A till lek och bus landet. Man får planera in roliga aktiviteter då kanske mitt hjärta inte svämmar över av ångest. När man är hemma kommer strressen upp att man borde studera.

I dag har jag iallafall fått göra det, studera alltså. Jaime och Alessio åkte hem till min svägerska för att ge mig lite andrum. Så nu ligger jag ifas med nästa veckas studier.  Snart kommer J och hämtar mig för lite middag där borta.  Ska bli skönt, jag försöker verkligen dra upp mig själv för just nu drar jag ner alla runt om känns det som.  Träningen, familjen ja allt hamnar efter.  För en kurs?!