På bättringsvägen

Äntligen börjar vi se lite ljus på detta elände. Alessio mår mycket bättre och bjuder oss på så mycket skratt och lycka varje dag. Jag börjar också komma på fötter igen efter två helvetesdagar med feber och slem. Men nu så, nu ska vi se till att bli friska. Det kliar i mina fingrar och jag vill verkligen iväg och träna. Jag har bokat upp pass på gymmet, tis, ons, tors och fredag. Alla dagar då Jaime är hemma så att jag slipper utsätta min lilla prins för mer sjukdomar och basiller. Jag vet inte hur eller vart som Alessio blev smittad utav RSV men en av de misstänkta platserna är på gymmet, på passet strong mama som brukar gå på, där möter man ju massvis med andra barn och innan en RS infektion bryter ut så märks inte så mycket. Kanske var det någon i gruppen? Vi hade iaf väldigt tur då vi klarade oss galant hemma, jag vet många barn som blivit tvungna att läggas in på sjukhus och får hjälp med syrgas och liknande. RS är en hemsk sjukdom.

I dag har vi sätt till att vädra ordentligt och gjort en nogran rengöring hemmet, jag tycker att vår ryamatta samlar på sig massa äckel damm så nu vill jag hitta en ny matta, jag vill också ha ett nytt matsalsbord och stolar och en matta till köket. Frågan är bara hur jag ska få min kära man att vilja detsamma. Just nu är prio körkortet och bil, men det är ju så tråkigt för mig som inte gör… Jaja, Alessio sover nu sin första middag för dagen och jag funderar på om jag ska göra detsamma, jag är fortfarande sjuk och känner att jag kanske skulle behöva det om veckan som kommer ska handla om träning så måste jag få tillbaka min energi.

Fan vad jag längtar till sommaren, sist vi var utomlands var sommaren 2011, då åkte vi till Spanien och min syster var med oss. Det var en underbar semester. Jag är så glad över att jag och min syster har en sån bra relation med varandra trots att vi bor så långt ifrån varandra. 

Håll ut fina läsare, jag är snart tillbaka!