Vart tar tiden vägen egentligen? Det var ju igår som vi var på rutinultraljudet och fick veta att det var en liten Alessio vi väntade på. Nästan så känns det faktiskt och nu ska min stora kille börja på förskolan. Jag är hellt exalterad och sorgsen på samma gång, det går så himla fort. Nu börjar man komma ur bubblan och rutiner skapas, nu måste man verkligen vara mer rutinerad än vanligt. Maten bör planeras, städningen kan man inte skjuta på, tvätten måste bokas, planering om vem som ska hämta och lämna och träningen måste även den schemaläggas. I veckan köptes därför en familjekalender. Det är mycket att hålla reda på, samtidigt vill man ha tid med Alessio när man hämtar honom på dagis, så maten måste gå fort och hemmet relativt städat. Jag funderar starkt på att fortsätta med matkasse och städhjälp iaf när min praktik börjar. För då kommer det bli stressiga och långa dagar.
Hur får ni andra vardagen att fungera,speciellt ni som arbetar inom handel? Jag börjar verkligen fråga mig själv om min utbildning var rätt, hur tänkte vi egentligen med två föräldrar inom handel?
Det vackraste ja vet, här bara några minuter gammal<3
