Äntligen är vi framme, äntligen slipper jag se ett enda flygplan på två veckor. Det var riktigt tufft den här gången att flyga, inte för att Alessio på något sätt var jobbig utan för att det är så himla långt. Vi reste liksom hemifrån kl sex på morgonen den 22a och kom fram hit kl fyra på morgonen den 23e svensk tid. På långresam fick vi jätte bra platser med en basinette som A kunde använda när han behövde sova. Stackars barn, han sov när vi klev in i bilen hemma i Stockholm och vaknade på flygplanet mot Tyskland för att sedan somna vid landning och vakna på flygplatsen. Sedan var han vaken ganska mycket på långflyget men sov små stunder. Det var lite jobbigt just för att man själv hade svårt att koppla av och sova något själv.
När vi var nära landning i Denver så var klockan närmare midnatt i Sverige så då somnade han igen och sov hela väntetiden till nästs flyg och hela resan till Fresno. Väl hemma vaknade han och fick vara uppe några timmar just för att vi skulle få någon sömn på natten. Han sov som en stock till kl fyra på morgonen så då var det dags att kliva upp. Jag känner mig rätr trasig men ska ta en dusch nu och piggna till. Klockan är kvart över sju nu och snart ska vi trängas med resten av Fresno i julhandeln. Vi måste handla lite julklappar till varandra och sedan köpa hem all julmat. Det blir jag som ska laga ett amerikanskt julbord. Vi får se hur det går, måste leta upp ett bra recept på kalkon!
Min gina fina kille som var världens duktigaste. Jag var så stressad och orolig då han varit sitt jobbigaste jag i två dagar. Men han var toppen!
Ville egentligen bara säga att vi lever, vi är framme oxh äntligen kan julstämningen infinna sig här med.
När vi kom hem åt vi god mat från Dog house grill och så överraskade Nnamdi oss med denna söta julgran.
