Alessiosmamma

Jag kanske trampar någon på tårna nu men så här är det, jag blir så ledsen när jag ser överviktiga barn. Vi bor precis bredvid ett bad och när vi är där nere och plaskar så kan jag inte låta bli att bli ledsen av vissa barn jag ser. Medan deras vänner hoppar och skuttar i vattnet så tar det längre tid för dem att ta sig i vattnet för att leka. På vissa barn ser man hur illa dem mår över sin kropp. En dag när jag jobba på H&M hjälpte jag en mamma vars dotter var 10 år. Hon var för kort för L i stl men för tjock för något annat. Det är vi föräldrar som ger våra barn en start i livet, vi bestämmer vad vi ska erbjuda för mat hemma och vad som ska bli fredagsmyset. Hur kan man som förälder låta det gå så långt, hur ska denna orka med idrotten eller friluftsdagarna i skolan.. Redan när jag var gravid var jag fast besluten i att inte ge A sötsaker och chips i tidig ålder. Jag är dock inte så extrem i den frågan som jag trodde (Han har fått smaka vaniljglass från mig vid något tillfälle) men jag vill att han ska ha en positiv syn på grönsaker och frukt och att det ska vara något gott som vi kan mysa med eller ha som efterrätt. När jag var 1år så var jag halt besatt i chips (tack och lov är jag inte fet) men jag kunde lika gärna vara det. Jag har gener i min familj där övervikt inte är ovanligt. Så jag måste vara extra försiktig med min son och det sårar mig att andra föräldrar inte tänker lika. Ge ditt barn några mandarinklyftor istället för en påse chips, om man startar livet med dem vanorna blir det häller inget konstigt. Jag har dock funderat på hur man gör de kvällar eller helger då man själv äter en kaka eller lite chips (är fortfarande besatt). Kanske man bara kan säga att det är starkt eller liknande? Majskrokar får bli ett alternativ till sånt då kanske.