Min lilla skatt har fortfarande ont i magen, under morgonen efter tio tills två så gick det ganska bra, vi lekte och skojade och gaserna glömdes bort. Sen har han sovit fram tills nu med någon kortis vaken. Men varje gång han vaknar är det för någon gas och det känns lite som att han sover för att slippa ha ont. Nu ligger han på mitt bröst igen då och då spänner han sig och gråter. Mitt hjärta brister!
Önskar att jag kunde ta all smärta från honom. Han blir så slö av all magknip, det är orättvist..
