Graviditetsvecka 38, det börjar kännas i kroppen nu. Mitt underbara liv han sträcker på sig och vrider sig nedåt. Jag känner varje rörelse ibland är det läskigt men ofta känner jag mig bara lugn. Han har det tryggt. Snart kommer han komma ut och med sina små ögon och iaktta varje ny sak han ser, förvirrande och lite läskigt. Men mamma och pappa finns här det är vi som kommer vara hans trygghet och han kommer vara vårt liv.
Jag känner mig trött nu det känns skönt att det bara är fem dagar kvar på jobbet och att jag sen får förbereda mig i lugn och ro tillsammans med J.
Men samtidigt som en spännande tid väntar så växer också oron varje dag, kommer jag klara av mamma rollen, kommer jag drabbas av panik när han inte slutar gråta, kommer jag missa ett blöjbyte, kommer jag vakna när han gråter, kommer jag och Jaime klara detta som mamma och pappa och som det förälskade paret vi är eller kommer vi glömma bort det sistnämnda och bara vara föräldrar? Även om jag känner mig så redo man kan bli och även fast jag inte tvekar på mig och J kan jag inte hjälpa att dessa funderingar dyker upp. Men jag antar att det är en del i processen, snart är vi föräldrar! Jag skulle inte önska mig ett annat liv. Från den dagen som vi valde att sluta skydda oss har jag aldrig tvekat, det är just här i livet jag vill befinna mig.
Vecka 38!
