Jag fattar inte varför jag lägger så stor betydelse på vikten.. Men jag tycker det är så jobbigt! Många i min närhet påpekar att det i ärlighetens namn inte syns så mycket förutom på magen. Klart lagt på mig på lår, armar och ansikte med men inget som syns så mycket än… Hur som vågen visar ju som sagt att jag ökat rätt mycket i vikt och jag är livrädd över vart detta slutar. Jag tycker inte själv jag är så onyttig. Vi äter bra mat här hemma. Det är väl på helger och lite nu under den här semestern som det blivit extra läsk och godis. Jag vet att jag kommer ha motivation att gå ner allt sedan. Men nu börjar jag känna att det inte är kul längre, inte med vikten. Känns som om allt fett sätter sig i mina och bebisens celler och att jag förstör oss. Samtidigt har jag alltid varit en njutare jag äter god mat och lite extra gott på helg kvällar. Måste jag ändra mina vanor nu? Nu när man ska njuta som mest. Jag har aldrig under graviditeten tänkt att jag kan svulla hur mycket jag vill, många tänker ju att dem äter för två (vilket skitsnack) eller att man bör passa på med onyttiga saker. Men jag har inte tänkt så. Jag har levt exakt som vanligt med lite mer kolhydrater för bebisens skull. Och inget gym, men lite promenader då och då..så kan någon snälla förklara var dessa 13 kg kommer ifrån?!
