Jag känner verkligen hur vinterdepressionen smyger sig på mig. Jag orkar inte med det, försöker vara positiv, hitta på så mycket saker som möjligt, och tänka på det som är bra. Det är nog all stress, så mycket jobb och tanken på att jag kanske inte har något jobb efter jul. Jag har fortfarande inte kommit på en lösning på det sist nämnda. Jag vet helt ärligt talat inte vad jag ska göra om jag inte får behålla mitt jobb. I dag har varit en fördjävlig dag, så fort jag har stött på en motgång så har det varit som om hela världen gått under. Det här är inte likt mig. Inte längre i alla fall.. Det måste vara för allt grubbel om framtiden och nästa år. Jag vill bara veta.. Sen är jag så ledsen för att jag lagt ner såååå mycket energi och tid på mitt jobb som jag verkligen älskar. Men lämnat min kille och vänner utanför, på andra plats. Detta gör mig så frustrerad för jag har en stark känsla att det inte har spelat någon roll.. Jag kommer behöva gå ändå..
Jag hoppas att jag kommer posta ett positivt inlägg den här veckan, där jag skriver hur glad jag är för att jag har kvar mitt älskade jobb. Hoppas kan man alltid göra.
Min älskade Carro, för människor som är så godhjärtade som du finns det alltid fina/bra saker som väntar runt hörnet. Du kommer att se hur allt löser sig till slut och jag lovar att jag inte är ensam om att tycka detta… Jag kan helhjärtat säga att Juan och jag tror på dig och att vi älskar dig!