18:e februari 2013

All min tid och energi går åt lilla Alessio. Han är så förkyld att mitt hjärta går i bitar. Täppt och alldeles hostig är han min skatt. Jag har brutit ihop minst tio gånger för att jag inte kan hantera detta. Jag vill typ att någon kommer hut och säger åt mig vad jag ska göra. Jag vet att jag klarar det utmärkt egentligen men jag är bara rädd. Nu ska J jobba ända tills helgen så jag hoppas verkligen A vaknar upp pigg och på bättringsvägen, för just nu har han bara blivit värre… Snorsugen är hans värsta fiende och det är tyvärr det som hjälper honom mest, men vilken röst vi får höra på då. Den här killen, han kan skrika. Vi har bytt till sittdelen i vagnen och även låtit han sitt hela dagen. Vi är livrädda för att det ska spridas till lungorna.. Som tur är så äter han bra, kissar och är glad så än är allt egentligen lugnt.

Vi har tagit en lång promenad i dag för att få i oss lite friskluft och sedan har vi spånat och ordnat lite inför namngivningen vi ska ha den 9 mars. Det blir inte mycket gjort nu.